En Resa från Förväntad Tristess till Entusiastisk Inlärning, från en deltagares perspektiv.
Kvällen innan
Kvällen innan kursen säger jag till min make:
”Usch, måste vi verkligen åka? Det är ju två heldagar. Jag pallar inte sitta på tråkiga teoripass.”
Till slut lyckas han övertala mig om att kursen är viktig för vår säkerhet på klippan. ”Ja, ja, okej då.”
Morgontrött start på kurs
Morgontrött och omotiverad, packar vi bilen och tar oss till Brötberget utanför Falun. Vi anländer några minuter sent. Med ett framtvingat leende säger jag: ”God morgon” till instruktören och det andra replaget.
”Suck, nu börjar det”, tänker jag för mig själv.
Vår instruktör, Daniel Johansson, samlade in kris kontakter och telefonnummer från replagen.
”Hmm, hur ska det här gå?”
Humöret börjar bli bättre
Kursdagen börjar och mitt humör förbättras när Daniel beskriver förberedande säkerhet med GPS-koordinater, parkering och hur vi beskriver omgivningen till räddningstjänsten. Jag fick höra exempel där, på grund av bristande information, att akutmottagningen fylldes med både klättrare och räddningspersonal.
”Oj, jag har inte alls tänkt på det här.”
Magiskt äventyr i fysikens lagar! – Wow!
Inom den första timmen förvandlades min inställning totalt. Vi togs upp på Brötbergets topp. Vi förberedde ankare och skickade våra partners över väggen för att öva på nya knopar i verkliga förhållanden.
Kursen blev intensiv väldigt snabbt. Tristessen blev som bortblåst när Daniel sa: ”Nu ska du bygga en bår, din man har svimmat av.”
Undrande säger jag:
”Bygga bår? Av vadå?”
Daniel svarar:
”Vad har du på din sele?”
Wow, fokuset blev totalt.
Hur ska jag lösa det här, tänkte jag. Det blev ett pussel av utrustning från våra selar och kläder vi hade med oss. Snabbt skulle det också gå.
Daniel påminner snällt: ”Följ repets väg.”
Sen var det bara:
Att jag, en 60 kg kvinna, ska lyfta min man, 92 kg, över kanten. Puh! Jag kopplar min sele i hans, och efter tre marklyft hänger vi över kanten.
Pulsen är hög, tyngden av min man på mina ben, och rappeleringen börjar. Det kändes som om min hjärna fungerade på en högre nivå. Eftersom situationen var realistisk, behövde jag rädda min man från klippan. Det var både verkligt och roligt.
Hela tiden tänker jag: ”Det här är ren magi!” Med hjälp av rep, slingor och karbinhakar kunde jag lyfta en 30 kg tyngre person upp och ner för klippan. Friheten var total, jag hade kontroll!
Hur lärde vi oss?
Instruktionerna gavs snabbt och upprepades vid behov. Inlärningstakten var perfekt, med korrigeringar och ytterligare förklaringar närhelst vi frågade. Att lära mig om vad enkel klätterutrustning som en prusik kan göra kändes magiskt.
I slutet på dagen insåg jag att det inte var magi, det var fysik. Även om jag kanske inte förstår fysik helt, har jag nu en bättre förståelse för klätterutrustning.
Det viktigaste jag fick med mig från räddningskursen
Kursen har gjort mig säker på att jag kan rädda min partner om en olycka skulle inträffa. Den har förändrat mig som person; jag känner mig mer ansvarstagande och kapabel när jag är utomhus.
En vecka efter kursen rider jag fortfarande på vågen av lycka. Jag rekommenderar denna kurs helhjärtat.
Det var det bästa och roligaste sättet jag har tillbringat en helg på länge.
Stort tack till Daniel Johansson för hans utmärkta undervisningsförmåga, perfekta planering, tålamod och fantastiska vägledning.
/Medlem i DKK
